Pata
Haparanda
2020

Platsen för det egeninitierade projektet PATA ligger precis vid den svenska sidan om gränsen till Finland och är en del av det stora stadsbyggnadsprojektet På gränsen / Rajalla, att bygga ihop Haparanda och Torneå till en stad på gränsen.

Själva gränsen drogs i Tornedalen längs älvarna Torne och Muoni efter kriget 1808-1809 när Sverige förlorade sin östra del. Efter att en fri nordisk arbetsmarknad under 1950-talet infördes har det varit ett nära samarbete mellan Haparanda och Torneå, när Sverige anslöt sig till EU utvecklades samarbetet ytterligare. Gränsen har sedan dess fysiskt utgjorts av Torne älv som förändras med årstiderna, på sommaren gör det strömmande vattnet gränsen mer som en barriär men också något som förenar de två länderna, Tornedalen dess historia och gemensamma kultur.

Sedan 2018 är det gemensamma centrumet på gränsen ett köpcentrum på finska sidan om det gemensamma torget och möter abrupt en bygggrop på svenska sidan. Det som skulle ha blivit ett gemensamt centrum på gränsen är idag visuellt mer åtskilt än någonsin.

Platsen låg inom vattenområdet och fick godkännande av mark- och miljödomstolen att bebyggas. Marken förbereddes för det stora planerade bygget som stagnerade efter konkurs. Efter två år har byggropen blivit en plats för häckande måsar. Längs sidorna har vass, gräs och blommor börjat växa.

Så jag frågade Länsstyrelsen, när blir/ definieras en bygggrop som något annat?

Länsstyrelsen konstaterar att bygggropen ligger inom vattenområdet. Detta är baserat på det faktum att området betraktades som ett vattenområde före bygggropens uppkomst och de bedömer att även om en grop grävs i torrhet, klassificeras platsen som ett vattenområde om gropen fylls med vatten.

Ju längre tiden går, desto mer går byggropen tillbaka till sitt naturliga tillstånd, vattenområdet, älven och dess biotop.

Under två år fanns ett staket runt gropen, sedan har ett nytt staket satts upp när den finska gränsen stängdes under pandemin. De som har sin identitet i Tornedalen, varken svensk eller finsk triggas att välja sida som vissa grupper utnyttjar. Men den stängda gränsen synliggör också hur ihopkopplade samhällena är, familjemedlemmar, vänner och par möts på de två sidorna om gränsen. Inom en nära framtid kommer gränsen att vara öppen igen men de senaste månaderna visar att den sovande gränsen kan vakna och att samarbetet kan ha tagit ett steg tillbaka.

Jag fick kontakt med tomtens ägare och fick svaret:

Vi ser ingenting som stoppar att du kan utföra en konstnärlig gestaltning på vår mark.

Förutsättningarna är:

Det får inte finnas någon kostnad över huvud taget som belastar oss

Vi vill se ett utkast på gestaltning innan installationen utförs för godkännande (torde inte vara några problem. Men vi vill försäkra oss om att det blir en positiv gestaltning)

Ev. åverkan på mark eller stängsling måste återställas på er bekostnad.

Platsen är en påminnelse om ett misslyckande snarare än vad som är möjligt. Vad gör det med ett samhälle och de människor som har en relation med den? Kan konsten ta plats i tomrummet, överbrygga och aktivera platsen och förvandla den till något annat än en övergiven bygggrop?

Pata är ett fiskeredskap, historiskt gångvägar över älven från vilka små öppningar tillät mindre fisk att gå igenom och större fångas. Idag är det en förbjuden fiskemetod och istället används Pata som en brygga för håvning.

Pata är tillverkad av trä, dess konstruktion är ungefär densamma sedan 500 år och byggs i början av sommaren. I Sverige är det mest äldre män, i Finland mer varierande med yngre, äldre, kvinnor och barn som deltar i byggandet av Pata. Kulturen att bygga Pator sammanlänkar de två länderna och de två sidorna av älven, som de sju broarna som förbinder de två länderna över älven. Pata ingår till det immateriella kulturarvet i både Sverige och Finland.

En Pata på den tidigare byggropen kommer fysiskt att koppla samman det gemensamma torget med vattnet och området på andra sidan. Socialt kan det överbrygga generationer, de äldre pata-byggarna med de unga och nykomlingar. Pata kan byggas tiden efter häckningsperioden för fåglar.

Utformningen av Pata är huvudsakligen i överensstämmelse med Pata-traditionen, men ett samarbete mellan pata byggarna och konstnären är nödvändigt för säkerhet och vissa detaljer, till exempel räcken. Dess material, trä från skogarna kring området Kukkola kommer doneras till Pata byggarna när projektet går mot sitt slut.

Byggprocessen och dess slutresultat kommer att dokumenteras med bilder, film och intervjuer av konstnären. Materialet kan ställas ut och användas i utbildningssyfte inom kultur, historia och konst.

Arbetet med Pata gjordes inom kursen Of public interest på Kungliga Konsthögskolan i Stockholm våren 2020.


2021. Tomten är till försäljning och ägarna har inte längre något intresse av Pata. Beroende på vem som blir den nya ägaren och hur länge planeringsprocessen pågår finns fortfarande en möjlighet att Pata blir av i någon form.


Nästa arbete

Hem
Mark